I måndags var det klämdag men jag jobbade ändå. Det var en kall och solig dag och jag jobbade hemifrån.

Skyndar jag mig lite hinner jag rida en häst på lunchen vilket är en stor fördel om jag ska hinna alla tre samma dag! Diego fick följa med upp till ridhuset och bli riden en stund.

Peter var ledig så han följde med som hästskötare.

När det är sand eller snö kan jag inte låta bli att studera övertrampet i skritt. Hästnörderi.

Det blev riktigt kallt när solen gick ner, neråt 15 minusgrader. Red Olle en sväng i ridhuset. Övade som vanligt mest på sidvärtsrörelse, mjuka upp bogen, få kontakt med vänstertygel och bära sig i galoppen. Hur svårt kan det vara med dressyr?

Så fint på gården i blå timmen.

Sist av alla i gänget fick Delorez gå upp en sväng i ridhuset och lösgallopera av sig lite energi (så jag skulle våga rida honom dagen efter).

Han tyckte det var toppen och körde full kareta!

Och det var det för denna dagen, en dag där jag hann rasta alla tre hästar och ändå jobba! Man hade velat jobba hemma alla dagar det är en sal som är säker. Dagen efter var det helgdag igen men det tar vi då.

På nyårsdagen hade snön fortfarande inte kommit men det blåste och regnade. Trots nyårsfirande kände jag mig relativt pigg och tog ett dressyrpass med Olle i ridhuset. Insåg att jag glömt bort att det inte är en bra idé att rida honom inne när det är ljust ute, då han är oerhört rädd för utgången. Svårt med så mycket spänning, men fick till ett helt okej lösgörande pass med lite bytesträning.

På fredagen jobbade jag för första gången efter ett långt juluppehåll. Jobbade hemifrån, en sån lyx. Vi var fyra kollegor som jobbade så det var lugnt på avdelningen. Jag kunde sluta lite tidigare och hinna upp till ridhuset med Diego innan det mörknade och nu hade snön fallit och ljusade upp hela världen. Peter följde med till ridhuset och hjälpte mig sitta upp. Vi behöver ta några dagar jag och Diego och bara öva uppsittning. Han vill helst vara med huvudet i ens famn, vilket gör det svårt när man ska ”lämna honom” och ställa sig jämte för att hoppa upp. Han backar och förstår inte varför han blir övergiven 🥺 Han är verkligen en bra kompis. Han följer mig i alla fall över alla skrittbommar lös när jag går runt i ridhuset, så trogen!

Han har varit lite ojämn, men vi ser nu att han vuxit flera centimeter senaste månaderna så kanske växer han i sin kropp mer och mer. Vi tar det försiktigt för säkerhets skull och skrittar och travade bara lite kort. Håller han sig såhär fin kanske jag växlar upp snart.

Jag har svårt att få honom att få ett jämt stöd på bettet, så jag ska framöver försöka få lite mer framåtbjudning och se om vi kan sänka nacken lite framåt nedåt.

Efteråt fick Olle ett joggingpass i ridhuset – när det var mörker utanför denna gång!